Vad ska psykologen säga om en femtioåring som vill bli polis? Tycker de att man är för grön om man bara är nitton år? Både Johan Eskilsson och Jacob Samuelsson oroade sig över sin ålder när de sökte till polisutbildningen. Men båda kom in.

Vad ska psykologen säga om en femtioåring som vill bli polis? Tycker de att man är för grön om man bara är nitton år? Både Johan Eskilsson och Jacob Samuelsson oroade sig över sin ålder när de sökte till polisutbildningen. Men båda kom in.

Johan Eskilsson

Varför vill du bli polis?
– Jag vill jobba med något som känns som att det är på riktigt och betyder någonting. Mitt nuvarande jobb, som går ut på att leverera produkter i tid och med lagom mycket vinst, är viktigt i och för sig men det räcker inte som drivkraft för mig.

Är det en gammal dröm som du förverkligar?
– Det är något som har mognat fram de senaste åren. I höstas flyttade sonen ut för att plugga och jag gick in i en ny fas i livet. Så jag kände: Varför inte?

Hur har omgivningen reagerat på ditt karriärbyte?
– Med förvåning. Hur tänkte du nu? Kollegorna förstår inte varför jag lämnar ett arbete på ett ombonat kontor för att jobba i krogmiljö, åka på trafikolyckor och träffa missbrukare.

Och så får du lägre lön och obekväma arbetstider, om jag ska fylla på med några invändningar. Hur känns det?
– Jo, man börjar ju om på nytt längst ned i lönetrappan, men att tjäna pengar är inte det som driver mig. Skiftarbete ser jag inte som någon nackdel. Jag har ju en större frihet nu när barnen är stora. De enda som behöver daglig tillsyn är våra getter och minigrisar.

Du klarade uppenbarligen antagningstesterna till utbildningen. Var det tufft?
– Nej, kroppen är hel och jag är i bra form fysiskt eftersom jag har tränat hela mitt liv. Den delen var jag inte så orolig för. Däremot undrade jag vad psykologen skulle tänka när det kliver in en femtioåring och säger att han vill bli polis. Men mina farhågor kom på skam. Jag behövde inte motivera det så mycket.

Känner du själv någon tvekan på grund av din ålder?
– Det som har fått mig att tveka är att jag kommer att sticka ut bland alla tjugofemåringar på polisutbildningen och kanske hamna lite utanför, men jag hoppas få bli en i gänget.

Det är faktiskt en till som är född i slutet av sextiotalet och några sjuttiotalister som börjar samtidigt som dig.
– Då får vi bilda en liten PRO-organisation.

Jacob Samuelsson

Varför vill du bli polis?
– Det verkar vara ett roligt och omväxlande jobb där man får hjälpa folk. Sedan tycker jag att polisutbildningen är en bra blandning av akademiska bitar och mer fartfyllda delar. Bilkörningen, till exempel, verkar kul.

Du kommer bara vara tjugoett år när du är klar. Är det inte väl ungt?
– Det är en fråga som har satt en del griller i huvudet på mig förstås. Det är inte ofta man ser så unga poliser och under antagningen undrade jag om de skulle sålla bort mig på grund av min ålder. Men det gick ju bra. Det är klart att det spelar roll med erfarenhet, men samtidigt ska det gå ändå i och med att jag får en utbildning för jobbet.

Vad vill du jobba med som polis?
– Först och främst vill jag klara utbildningen och bli en vanlig ingripandepolis. Sen är det klart att det finns grejer jag drömmer om att göra någon gång i framtiden, men man får se hur långt det bär.

Som vad då?
– Ja det är väl att bli någon form av spanare eller kanske piketpolis. Men det är nog en lång väg dit skulle jag tro.

Hur upplevde du testerna hos Rekryteringsmyndigheten?
– Jag var inte beredd på att det skulle börja med ett begåvningstest så då blev jag nervös direkt. Och det är klart att jag var orolig inför cyklingen, trots att jag tränar regelbundet. Hos psykologen tänkte jag bara att jag skulle svara ärligt och vara mig själv. I slutänden var det inte så farligt. Jag hade förväntat mig värre.

Nytt år, nya tag. Två nya polisutbildningar slår upp portarna och den senaste personalstatistiken visar att polistätheten ökat med en polis per 100 000 invånare – efter att ha gått ner varje år sedan 2010. Visserligen en mycket blygsam ökning, men den innebär en viktig vändning.

Dessutom ser jag i en TT-intervju att Anders Thornberg öppet säger att Polismyndigheten ska göra mer både för att attrahera fler till yrket, behålla de poliser vi har och locka tillbaka fler av de kollegor som slutat. Det är bra och absolut nödvändigt. Vi är fortfarande alldeles för få, kollegor fortsätter att lämna kåren, utbildningsplatser står fortfarande tomma och ytterst få poliser som tidigare lämnat har valt att komma tillbaka.

Lena Nitz
Foto: Magnus Laupa

”Det visar på en total oförståelse för att det är kunniga, välutbildade och engagerade poliser som bär upp Polismyndigheten.”

Från politiskt håll har vi nu en överenskommelse från den nya mittenkoalitionen om att infria målet om 10 000 fler polisanställda till 2024 och att stärka yrkets attraktivitet genom bättre villkor. Gott så, men här krävs att politikerna verkligen skjuter till resurser, inte bara till att anställa fler poliser, utan också till att höja polislönerna mer än andra yrkesgruppers, inte en gång utan många gånger. Bara så kan avhoppen bromsas, utbildningsplatserna fyllas och rutinerade poliser förmås att komma tillbaka.

Jag tycker att det är viktigt att vi med gemensam kraft sätter press på politikerna att jobba konstruktivt i det här frågorna och att vi ser till att de förvandlar ord till handling. Vi vill inte att de ska använda polisen som slagträ i debatten. Vi vill att de för våra kollegors bästa, för Polismyndighetens och hela samhällets bästa, enas över blockgränserna om en långsiktig polispolitik. Vi behöver en plan för att återta initiativet och kunna hamna i ett läge där förmågan att bekämpa brott helst ligger steget före samhällsutvecklingen och brottsutvecklingen istället för flera steg efter.

Ett led i det är att utveckla polisutbildningen genom att förlänga den med en termin för att ge det utrymme som krävs för att ordentligt hinna med alla nödvändiga moment i form av teori, färdighetsträning och mer praktik. I den frågan har det varit tyst från politiskt håll på sistone. Istället har vi från vissa partier fått ogenomtänkta förslag på, och tankar om, att korta utbildningen. Det visar på en total oförståelse för att det är kunniga, välutbildade och engagerade poliser som bär upp Polismyndigheten. Förlorade kunskaper och färdigheter kan aldrig kompenseras av en snabbare ökning av numerären, vilket är målet med en kortad utbildning.

Vi måste få alla landets politiker att förstå att vi inte bara behöver bli fler till antalet – och att lönerna måste höjas för att de ska ske – utan också att polisers kunskaper, färdigheter och erfarenhet har enorm betydelse för rättssäkerheten, säkerheten, tryggheten och därmed för hela samhället. Det är det som gör att våra kollegors villkor och utbildning inte är något särintresse. Det är frågor som i förlängningen påverkar alla. Det är därför vi vill att den nya regeringen tar initiativ till en blocköverskridande polispolitik, för att vi behöver mindre prat och mer verkstad.

Lena Nitz
Ordförande
Polisförbundet

Brist på kunskap angående ADHD inom polisen leder till att vi går miste om många bra kandidater till utbildningen.Brist på kunskap angående ADHD inom polisen leder till att vi går miste om många bra kandidater till utbildningen.

Jag har sedan jag var liten velat bli polis, precis som min pappa. Men den möjligheten finns inte, bara för att jag har ADHD. Jag kommer aldrig kunna bli som min pappa för att jag har en diagnos. Inför starten av vårterminen 2018 är det rekordmånga sökande till polishögskolan, ändå fylls inte klasserna. Jag hävdar inte att kraven borde sänkas, men att alla borde få en chans till individuell prövning. Brist på kunskap angående ADHD inom polisen leder till att vi går miste om många bra kandidater till utbildningen.

På polisen.se kan man läsa om de medicinska kraven för att få söka till polisutbildningen. Där skriver de att “om du har ADHD eller annan neuropsykiatrisk diagnos kan du inte bli polis.” I andra länder som Norge, Finland, Spanien, England och USA är detta inte aktuellt, utan där kan alla söka till polisutbildningar. Varför har vi då valt att begränsa sökningarna i Sverige? Varför har Sveriges riksdag tagit ett beslut som bidrar till stigman kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD, istället för att vara inkluderande och accepterande? Polisens syn på NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) är föråldrad och ingenting som borde finnas 2018.

Som jag nämnde ovan så var det rekordmånga sökande till polishögskolan inför vårterminen 2018, ändå finns det hundratals lediga platser. Enligt Polistidningen.se så finns det 800 platser inom polisutbildningen, och efter tre veckor har de 259 lediga platser. Ska vi inte utnyttja alla platser och ge alla som vill en chans att söka? Istället sorteras personer med kompetensen till att bli bra poliser bort utan att kolla en extra gång. Självklart finns det människor med ADHD som är opassande som poliser, precis som det finns människor utan ADHD som är opassande som poliser. Huruvida någon har en diagnos eller inte avgör inte hur passande personen i fråga är för att bli polis.

“Människor med ADHD är impulsiva och okontrollerbara, dessutom är de enformiga och klarar inte av förändring.” Detta är vanliga tankar om neuropsykiatriska diagnoser, och för vissa diagnoser stämmer det. Men ADHD? Envis, flexibel, snabbtänkt, engagerad, “out-of-the-box”-tänkare, drivkraftig, orädd, reaktionssnabb, social och kreativ. Detta är några exempel på egenskaper hos någon med ADHD enligt vardagspuls.se (2015-03-19). Är det inte egenskaper som just drivkraftig, engagerad, flexibel och orädd som vi vill att våra poliser ska ha? Polisen hävdar på deras hemsida att “polisarbetet innebär många speciella och oförutsägbara situationer, i många olika miljöer, där det ställs höga krav på vilka beslut som ska fattas och hur man agerar.” Om man som polis hamnar i oförutsägbara situationer där det finns en stor press angående vilka beslut som tas och hur man agerar, låter inte egenskaper som flexibel, snabbtänkt och reaktionssnabb rätt så passande då? Vi gillar att jobba under press och variation är viktig i vår vardag.

Efter att man skickat in sin ansökan kan man bli kallad till individuell prövning. Där görs det olika tester för att avgöra om man är en lämplig kandidat till utbildningen. Såhär går det dock inte till om man har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, då får man inte ens chansen till individuell prövning. För Rekryteringsmyndigheten, som sköter antagningen, så är jag inte mer än min diagnos. Så fort de ser att jag har ADHD tas min rätt till prövning ifrån mig, för jag är omedelbart olämplig som polis på grund av min diagnos. Borde inte jag och alla andra med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar få bli sedda för mer än våra diagnoser? Självklart är det någonting som påverkar vem jag är, men min ADHD är inte allt jag är.

Vi vill bli sedda för mer än våra diagnoser och ha samma rätt till individuell prövning som vem som helst. Folk med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är mer än kapabla till att bli bra poliser, då vårt sätt att tänka utanför boxen inte behöver vara en negativ egenskap. Jag vill därför uppmana rikspolischefen Anders Thornberg att se över beslutet att eliminera alla med diagnoser innan antagningens andra steg. Följ andra länders exempel och låt oss bli poliser även om vi har ADHD, istället för att ta våra drömmar ifrån oss innan vi ens fått försöka att nå dem.

Hanna Bartholdsson

Lästips ur arkivet:
Intervju med ”Anders” – polis med ADHD

Foto: Emma Eneström

Camilla Irenmark hann bara var polis i några månader innan hon såg sig tvungen att ge upp sin dröm.

Camilla Irenmark satsade allt för att komma in på polisutbildningen. Foto: Emma Eneström

Camilla Irenmark hann bara var polis i några månader innan hon såg sig tvungen att ge upp sin dröm.

– Det hade funnits där länge men nu tog jag steget.
Camilla Irenmark var 35, hennes minsting bara halvåret och hon var helt nyseparerad när hon hösten 2013 gav sig på antagningsproverna till polisutbildningen. Hon satsade allt och
med sin mamma i släptåg som barnvakt åkte hon kors och tvärs för att utföra testerna. Hon kom in direkt och var överlycklig. Det höll i sig utbildningen igenom.

”Det var någon som sa till mig att det finns folk med både hästar och sjuka farmödrar i andra delar av landet och att de inte kan ta hänsyn till alla.”

Enligt Camilla Irenmark själv var hon väl införstådd med att det skulle bli tufft. Hon hade skalat ner till en liten lägenhet. Barnens pappa stod för många kostnader kring barnen och höjt studiebidrag höll henne flytande. Samtidigt höjdes ingångslönen för poliser och det talades om individuell lönesättning. Erfarenhet skulle spela roll. Ett orosmoln var talet om att det skulle behövas poliser till Skåne, det kunde bli tal om tvångsplaceringar.
– Min mamma var så gullig. Hon sa att hon kunde ta hand om barnen när jag gjorde det där halvåret i Skåne innan jag kunde söka mig hem igen.
Camilla förbluffades av inställningen hos HR-avdelning när hon luftade sin oro inför dem.
– Det var någon som sa till mig att det finns folk med både hästar och sjuka farmödrar i andra delar av landet och att de inte kan ta hänsyn till alla.

”Jag tjänade 25 300.  De 300 eftersom jag gick ut med högsta betyg. Det räcker ju till barnens lördagsgodis.”

Aspiranten blev intensiv. Camilla Irenmark fick mycket hjälp av föräldrarna och kommunen ordnade barnomsorg på obekväm arbetstid.
– Jag kände att när jag hade barnen så var det inte jag som hade barnen.
När Camilla väl landade en fast tjänst på IGV Norrmalm i Stockholm stötte hon på problem i alla fall. Tidigare fanns möjlighet att jobba ute varannan vecka och varannan inne. Men nu var det nya bud och så fick man inte göra längre. Hon sökte sig därför till utredarsidan.

Camilla, som länge varit engagerad kring våldsutsatta kvinnor hade en tanke om att jobba med det även som polis, men avråddes från att börja i den änden. Det skulle bli svåra och tunga ärenden för en nykläckt. Den grupp som hon i stället valde att jobba på trivdes hon bra i. Men ett irritationsmoment växte sig till bitterhet som färgade verksamheten upplevde hon.
– Jag fick inte en enda månad att gå ihop. Jag tjänade 25 300.  De 300 eftersom jag gick ut med högsta betyg. Det räcker ju till barnens lördagsgodis. Samtidigt anställdes civila kollegor, med mindre arbetslivserfarenhet och kortare akademisk utbildning än jag. De gick in på 10 000 mer än mig, säger hon.
Det blev ett ”vi och dem” mellan poliser och civila och ett skitsnackande bakom ryggar. Ob gick hon miste om när hon inte kunde jobba skift.

”Jag var jätteledsen. Att komma hit har kostat mig så mycket både ekonomiskt och på andra sätt.”

Hon beskriver den korta tiden som extremt tärande. Våren 2017 gav hon upp, efter att fått höra att hon inte skulle tro att hon kunde komma tillbaka som civil. Har du en gång utbildat dig till polis så gäller polislön.
– Jag var jätteledsen. Att komma hit har kostat mig så mycket både ekonomiskt och på andra sätt. Men jag kände samtidigt att jag måste ta ansvar för situationen och jag måste försörja mina barn.

Camilla Irenmark trivs med sitt nuvarande jobb som fastighetskonsult, där hon tjänar dubbla polislönen. Men drömmen är inte död. Hon är oerhört stolt över sin resa och ångrar den inte. Nyligen passerade en utryckning henne när hon var på väg till sitt jobb. Då kom tårarna.
– Jag var inte beredd på den reaktionen, men jag kände det så starkt. Jag ska ju vara där.

Foto: Emma Eneström.

Hur stark, spänstig och pricksäker med tjänstevapnet ska en polisstudent vara för att bli godkänd på utbildningen? Testerna skiljer sig åt mellan lärosätena, visar Polistidningens genomgång.

Foto: Emma Eneström.

Hur stark, spänstig och pricksäker med tjänstevapnet ska en polisstudent vara för att bli godkänd på utbildningen? Testerna skiljer sig åt mellan lärosätena, visar Polistidningens genomgång. (RÄTTELSE)

Polisutbildningen finns vid fem olika lärosäten i landet, men görs på uppdrag av en och samma beställare: Polismyndigheten. Slutprodukten ska därför vara likvärdig oavsett utbildningsort. Färdiga poliser ska klara ”grundläggande polisarbete”, som det står i myndighetens kompetensprofil för nyutbildad polis.

Ändå varierar kraven för att bli godkänd på utbildningen vid de olika lärosätena. Det framgår av en översyn av polisprogrammet som Polismyndigheten gjorde tidigare i år: ”I vissa färdighetsämnen, exempelvis vid bedömning av fysisk förmåga och kompetensskytte, ställs olika krav för godkänd examination.”

Polistidningen har tittat närmare på hur lärosätena examinerar studenterna i just skytte och fysisk förmåga för att se vad det är som skiljer. När det gäller fysisk förmåga anger utbildningsplanen för polisprogrammet bara att studenten ska vara i minst lika god form vid examen som när han eller hon antogs till utbildningen.

Rekryteringsmyndigheten testar de sökandes kondition i en ergometercykel och deras muskelstyrka i en så kallad ISOKAI-maskin. Men inget av lärosätena använder just dessa tester när studenternas fysiska förmåga examineras under utbildningen. Det enda test som är gemensamt för alla lärosäten är ett styrkeprov som går ut på att släpa en tung docka ett visst antal meter. I övrigt varierar det stort både vad gäller antal tester och vilken typ av tester som görs.

Högskolan i Borås har bara tre tester där studenten måste uppnå ett visst resultat för att bli godkänd: Löptestet Beep, styrkeprovet med dockan och ett simprov. Boråsstudenterna gör däremot inte koordinationstestet Harres som används vid övriga lärosäten. Flest tester, hela fjorton stycken, har Linnéuniversitetet och Malmö universitet. Där mäter man bland annat studenternas gripstyrka i händerna, rörlighet i leder och spänst i form av längdhopp.

Stefan Wehlin på Polismyndigheten är inte förvånad över de skillnader som Polistidningens genomgång visar. Han är gruppchef på HR-kompetens och arbetar med polisprogrammet.

– Vi kravställer genom utbildningsplanen, men sedan har lärosätena en pedagogisk frihet när de gör sina kursplaner och bestämmer själva hur examinationerna ska gå till.

Men får ni ut samma produkt från utbildningarna då?
– Vi saknar en uppföljning av det. Det enda som vi har är den feedback vi får från regionerna när det gäller studenter som får sin aspirant förlängd eller om de ser brister hos nyutbildade polisassistenter.

På vissa utbildningar testar man gripstyrka, rörlighet i leder och koordination – på andra gör man det inte. Är det här förmågor som är viktiga i polisjobbet eller inte?
– Kravet vi ställer är att studenten ska bibehålla den fysiska förmåga som fanns vid antagningstillfället. Utifrån det så har lärosätena själva lagt upp sina tester. För att kunna gå in och kommentera enskilda prövningsmoment skulle jag behöva gå in djupare på vad de är tänkta att leda till.

När det gäller examinationen i skytte använder samtliga lärosäten Polismyndighetens kompetensprov, utom Linnéuniversitetet som har ett eget, mer dynamiskt, prov. Det bygger på forskning om hur poliser faktiskt använder tjänstevapnet i skarpt läge, enligt Roger Johansen, Polkonlärare på Linnéuniversitetet.
– Studenterna får hantera vapnet i rörelse, söka skydd när de själva blir beskjutna, definiera hotet innan skott och exempelvis skjuta mot bålen om tavlan visar en figur med skjutvapen och mot benen om den har en kniv, förklarar han.
Vid tre tillfällen under utbildningen får studenterna även skjuta det kompetensprov som används inom Polismyndigheten, men det ingår inte i examinationen och det finns inga krav på att de ska uppnå ett visst träffresultat.

Hur går det för era studenter när de sedan kommer ut som färdiga poliser och måste klara myndighetens kompetensprov? – Vi har inte hört så mycket klagomål förutom från ett polisområde som menade att de var sämre på precisionsskyttet från tjugo meter.

Polisförbundets studerandeombudsman Peter ”Peppe” Larsson jobbar som polis i Göteborg och upplever att skyttekunskaperna skiljer sig åt mellan studenter från olika lärosäten.
– En del studenter från Linnéuniversitetet har problem med precisionsskyttet när de kommer ut som som aspiranter. Där har vi fått sätta in extra träning för att de ska bli godkända. Det behöver inte betyda att de har fått en sämre skytteutbildning, enligt honom.
– Forskningen säger att poliser oftast skjuter på några få meters håll i mörker, och precisionsskytte från tjugo meter är ju inget man gör vid ett ingripande som polis, säger han.

Från Polismyndighetens sida tycker man att det är problematiskt om ett lärosäte avviker så pass mycket när det gäller skyttet.
– Utbildningen måste vara kopplad till det prov som vi på myndigheten har bestämt inom Polkon. Det är något vi behöver titta på tillsammans med Linnéuniversitetet, säger Stefan Wehlin.
Myndigheten kan behöva bli mer specifik i sin beställning, enligt honom. – Vi kanske måste likrikta och ange tydligare vad studenterna de facto ska kunna.

RÄTTELSE:

I en tidigare version av artikeln framstod det som att polisutbildningen i Borås bara har tre tester i sin examination av studenternas fysiska förmåga. Korrekt är att examinationen omfattar sammanlagt tolv tester. Men det är bara på tre av testerna som studenten måste uppnå ett visst resultat för att bli godkänd. För övriga nio tester är kravet endast att de ska genomföras. Resultaten från dessa tester använder studenten för att planera sin egen träning under utbildningen.

Hur ser du på skillnaderna mellan lärosätena?

FANNY GUSTAFSSON, polisstudent, Södertörns högskola.
– Jag tycker det är märkligt. Vi får hela tiden höra att vi ska kunna lita på varandra när vi kommer ut och börjar jobba. Det blir svårare om vi lär oss olika saker.

ANNA PAULSSON, polisstudent, Linnéuniversitetet.
– När jag sätter mig i radiobilen med någon vill jag veta att den personen kan samma saker och har samma grundläggande fysiska profil som jag. Skolorna skulle behöva samverka mer.

THOMAS EDMAN, polisstudent, Högskolan i Borås.
– Jag tycker att de polispraktiska ämnena behöver vara likriktade, men jag märker att det skiljer sig på flera sätt, även när det gäller till exempel grepptekniker.

651 studenter av 17 498 sökande har antagits till vårens polisutbildning. Därmed gapar 369 platser tomma.
– Man fokuserar på fel saker, säger Polisförbundets ordförande Lena Nitz.

651 studenter av 17 498 sökande har antagits till vårens polisutbildning. Därmed gapar 369 platser tomma.
– Man fokuserar på fel saker, säger Polisförbundets ordförande Lena Nitz.

Inför höstterminen 2019 antogs 939 personer, och inför vårterminen för ett år sedan antogs 771 studenter. Enligt Mattias Dejke, Polismyndighetens nationella samordnare för tillväxt 2024, har redan flera åtgärder vidtagits för att siffrorna ska vända uppåt. En av dem är den nya antagningsprocessen som gäller från januari, där man ska kunna söka när som helst under året och tiden mellan ansökan och besked ska kortas från 30 veckor till 30 dagar.
– Vi behöver också, bland annat, ha en närmare dialog med de som söker och vara mer tydliga med vad som krävs, säger han till Polistidningen.

Han nämner en träningsapp som Försvarsmakten tillhandahåller för sina potentiella rekryter och som är anpassad efter antagningens krav.
Mattias Dejke bedömer att man fortfarande kan nå målet med 10 000 fler polisanställda från 2016 till 2024 och menar att man ligger i fas, men nu ska sätta sig ner med rekryteringsmyndigheten och analysera varför man inte fyllt platserna den här gången.
Enligt Polismyndigheten planerar man också att fördubbla antalet platser på den funktionsinriktade polisutbildningen, för civilanställda. I dag har den 48 platser.

Polisförbundets ordförande Lena Nitz tycker att en proffsig rekryteringsprocess är viktig att få till, och att det låter bra med en dialog med de sökande. Men för att få rätt personer att söka anser hon att Polismyndigheten fokuserar på fel saker.
– Man behöver höja statusen på yrket. Och för att göra det behöver man få upp lönerna och få till en akademisk examen. Det ska inte kännas som en återvändsgränd att välja polisutbildningen och polisyrket.

Lena Nitz menar att de som håller måttet för polisutbildningen i dag i för stor utsträckning väljer andra yrken.

613 av de 651 antagna har tackat ja till en plats på polisutbildningen. Om en vecka startar terminen.

613 av de 651 antagna har tackat ja till en plats på polisutbildningen. Om en vecka startar terminen.

Enligt de senaste aktuella siffrorna har 613 personer tackat ja till de 1020 platser Polismyndigheten beställt av de fem lärosätena. Flest vakanser får Växjö. Där lämnas 165 platser på campus tomma. Det innebär att endast cirka 32 procent av campusplatserna är belagda. Distansplatserna däremot är i princip fyllda.

Störst andel tomma platser har Umeå, 134 platser av 175. De femtio distansplatserna är i princip fulla, men en knapp fjärdedel mot vad Polismyndigheten tänkt sig kommer att gå på campus. Enligt polisutbildningen i Umeås föreståndare Daniel Skog kommer vakanserna inte orsaka några större problem för skolan. Studenterna är inte färre än vad man har haft tidigare, menar han.
– Vi hade en stor beställning också vårterminen 2017. Då hade vi en tuff situation att bromsa. Efter det blev vi mer försiktiga och vi har inte rekryterat för att ha fler studenter utan kan behålla alla lärare, säger han.

Daniel Skog säger också att det faktum att många institutioner samarbetar kring polisutbildningen gör det hela mer flexibelt.
– Hela smällen landar inte på samma institution.
Inför framtiden vill Daniel Skog att man ska diskutera om man ska erbjuda fler platser på distans, då alla de platserna är tillsatta. Men det tror han inte är hela lösningen.

En stor utmaning för Umeå menar han är det geografiska läget. Han har, bland annat, framfört önskemål om att det ska vara möjligt att göra antagningstesterna längre norrut än i Stockholm.
– Nu får man ju visserligen resa och boende betalt, men det är en sak som vore bra. Men vi behöver kanske också marknadsföra oss lite bättre.

Att Växjö har så många tomma platser kan förklaras med konkurrensen från Malmö och Borås. Även där är distansplatserna, i stort sett, fyllda. Borås är det enda lärosäte som fyllt samtliga platser på campus. Där fanns bara 72 platser på campus och lika många på distans.

Ceremonin på bilden är inte den som omtalas i texten. Foto: Peter Peppe Larsson

En polisstudent som hade klarat hela utbildningen stängdes av bara tre dagar innan examenshögtiden. Skälet var misstänkt epilepsi. Polisförbundet har hjälpt studenten att överklaga.

Ceremonin på bilden är inte den som omtalas i texten. Foto: Peter Peppe Larsson

En polisstudent som hade klarat hela utbildningen stängdes av bara tre dagar innan examenshögtiden. Skälet var misstänkt epilepsi. Polisförbundet har hjälpt studenten att överklaga. 

Under sista terminen på polisutbildningen drabbades studenten av två epilepsiliknande anfall och fick inte längre köra bil. Han informerade Polismyndigheten om detta. När bara tre dagar återstod av utbildningen stängde myndigheten av honom från studierna med omedelbar verkan, trots att han redan var godkänd på alla kurser och inte hade några moment kvar där han behövde köra bil.

Avstängningen resulterade i att han inte fick vara med på examensceremonin tillsammans med sina studiekamrater. Men några dagar senare fick han ett utbildningsbevis från lärosätet som visade att han hade fullgjort utbildningen med godkänt resultat.

Enligt uppgift från lärosätet tyckte Polismyndigheten inte att studenten skulle få ett utbildningsbevis, men lärosätet ansåg att han hade rätt till det. Lärosätet poängterar att det är en annan fråga om studenten ska anställas som polis nu när han är klar med utbildningen – en fråga som avgörs av Polismyndigheten och som lärosätet inte har några synpunkter på.

Polistidningen har sökt Polismyndigheten för att fråga varför studenten stängdes av så kort tid innan examen, men myndigheten har avböjt att kommentera. Polisen har rätt att avskilja en polisstudent, om studenten har visat sig olämplig för fortsatt utbildning. Myndigheten har också rätt att stänga av med omedelbar verkan ”om det behövs” i väntan på det slutliga beslutet om avskiljande. Det framgår av förordningen om utbildning till polisman.

På polisens hemsida kan man läsa att epilepsi är diskvalificerande för den som söker till polisutbildningen. Men Polisförbundet tycker inte att det fanns någon grund för att stänga av studenten i det här fallet.
– Han hade redan fullgjort sin utbildning. Det fanns ingen utbildning att stänga av honom ifrån, säger förbundsjurist Jonas Wiberg.
Förbundet har därför hjälpt studenten att överklaga avstängningen till polisens personalansvarsnämnd, Pan.

Är det någon vits att överklaga nu när han ändå har fått bevis på fullgjord utbildning?
– Ja, eftersom det är viktigt att avstängningsreglerna tillämpas på rätt sätt. Avstängningen borde inte ha någon betydelse för hans möjligheter att bli anställd men det återstår att se.

Kommer Polisförbundet ta strid för att han ska bli anställd som polis trots misstanken om epilepsi?
– Vi får avvakta vad Pan kommer fram till och utifrån det beslutet får vi se hur ärendet ska hanteras framåt.

I dag får Caroline på IGV i Umeå sin kandidatexamen i polisarbete.

I dag får de första poliserna sin kandidatexamen i polisiärt arbete vid Umeå universitet.

I dag får Caroline på IGV i Umeå sin kandidatexamen i polisarbete.

I dag får de första poliserna sin kandidatexamen i polisiärt arbete vid Umeå universitet.

Polisers syn på att arbeta med hot-spots, elchockvapen som tillgång eller belastning och lokalt polisarbete i glesbygd, är teman för några av de examensuppsatser som presenteras i samband med examinationen.
– Ämnena är verkligen hämtade från myllan, säger Mikael Söderström, universitetslektor med ansvar för slutmomentet på utbildningen.

”Det är ett otroligt motiverat gäng.”

Kurserna som ingår i kandidatprogrammet läses i halvfart på distans. Samtidigt fortsätter poliserna att jobba. Den första kursen, Polisiärt arbete i praktiken, introducerades höstterminen 2018. ”Eftersom politikerna inte har gått vidare med att göra polisutbildningen till en kandidatutbildning så gör vi det i stället” sade en av de ansvariga lärarna, Jonas Hansson, till Polistidningen då.

Mikael Söderström

Umeå universitet har sedan dess byggt på med sammanlagt 60 högskolepoäng. Tillsammans med de 120 poäng grundutbildningen validerats till utgör det en kandidatexamen. Det har tidigare inte varit möjligt inom ramen för polisutbildningen.

I vissa fall har studenterna kunnat tillgodoräkna sig andra kurser, som vetenskaplig metod, från andra institutioner. Det är 14 studenter som presenterar sina uppsatser nu, men några har kurser kvar.
– Det är ett otroligt motiverat gäng, säger Mikael Söderström.

Caroline

Caroline som jobbar på ingripandeverksamheten i Umeå är en av dem som går i mål med examen. Sista terminen läste hon två av kurserna parallellt, vilket blev tufft i kombination med treskift.
– Men jag har en förstående sambo. Och upplägget har varit jättebra, säger hon.
Caroline tycker att fler borde ta tillfället i akt och plugga, speciellt kursen i polisiärt arbete i socialt utsatta områden.
– Det har fördjupat min förståelse både för polisorganisationen och samhället och varför vi jobbar som vi gör.

”Förhoppningen är ju också att arbetsgivaren uppmärksammar och tar tillvara den här ökade kunskapen.”

På sikt hoppas Umeå universitet kunna bygga på ytterligare, så masterexamen och forskning inom polisiärt arbete ska bli möjligt på den egna institutionen. Caroline berättar att hon, på sitt sjunde år i tjänst, har hunnit med att jobba både i Stockholm, i glesbygdsmiljö och i småstad och att utbildningen har gjort henne medveten om värdet i erfarenheterna.
– Samlat i kåren finns så mycket kunskap. Det här är väl ett första steg i rätt riktning för ett evidensbaserat polisarbete, säger hon.
Däremot vet inte Caroline om det kommer bli aktuellt för henne att plugga vidare. Ekonomiska och tidsmässiga aspekter spelar in.
– Förhoppningen är ju också att arbetsgivaren uppmärksammar och tar tillvara den här ökade kunskapen.

Jill Eriksson

Jill Eriksson, områdespolis i Göteborg City, anmälde sig till den första kursen, hösten 2018.
– Efter att ha läst om att den skulle komma i Polistidningen.
Hon har jobbat deltid under studietiden och tycker att det har fungerat bra. Anledningen till att Jill Eriksson valt att studera beror främst på att hon vill förkovra sig. Hon har tidigare läst sociologi och vill gärna fortsätta plugga.

Jill Eriksson hyser inga förhoppningar om att högskolepoängen ska avspeglas i lönekuvertet. Kanske kan det komma till användning om hon skulle vilja göra karriär inom polisen framöver, menar hon. Under våren kommer hon att fortsätta på universitetet med religion, men hade det funnits en fortsättning på den här utbildningen hade hon gärna gått.
– Jag kan absolut tänka mig att forska, säger hon.

Foto: Jonas Ljungdahl

Sedan 2017 utbildas polisstudenterna i Växjö i skytte på ett annorlunda sätt jämfört med övriga lärosäten. Syftet är att komma närmre verkligheten.

Studenterna ska kunna skjuta och förflytta sig flera gånger, både fram mot målet och backa undan. I den här examinationen har träffbilden betydelse.Foto: Jonas Ljungdahl

Sedan 2017 utbildas polisstudenterna i Växjö i skytte på ett annorlunda sätt jämfört med övriga lärosäten. Syftet är att komma närmre verkligheten.

På skjutbanan är det fuktigt och rått. Om någon timme kommer stora snöflingor börja singla ner från den grå himlen. En av studenterna, som precis avslutat en övning, böjer och sträcker på sina rosakalla fingrar och blåser varm luft i näven.
– Nu fryser jag.

Roger Johansen, ansvarig för vapenutbildningen på Linnéuniversitetet, tycker det är bra att öva skytte i kyla.
– Det är så händerna känns vid stress, säger han.
Roger Johansen började som lärare i Växjö 2014 och har varit vapeninstruktör sedan 1996. Redan när han började som instruktör tyckte han, och flera kollegor med honom, att man befann sig för långt från verkligheten.
– Man lägger mycket tid på att klara kompetensskjutningen.
I sin strävan att skapa en utbildning som är mer anpassad efter polisernas verklighet har Roger Johansen lutat sig mot många olika typer av källor.

Roger Johansen Foto: Jonas Ljungdahl

Han redogör för forskning och nedtecknade erfarenheter om skjuttekniker som sträcker sig tillbaka till vilda västern. Berömda revolvermannen och sheriffen Wild Bill Hickok ska en gång ha fått ett beundrarbrev med frågan hur han alltid kan träffa.
– Han svarade att ”jag höjer mitt vapen i ögonhöjd, stannar till och trycker av”, berättar Roger.

När man är rädd, förklarar Roger Johansen, kryper man automatiskt ihop lite, armarna spänns och skjutriktningen landar mitt på kroppen på motståndaren. Att skjuta i just en sådan position är någonting man får öva på och här väntar man med att lära sig använda pistolens riktmedel till senare i utbildningen.

”Men på kompetensprovet står man still, skjuter på bana och på sju och tjugo meters avstånd.”

Flera undersökningar som gjorts bland poliser, bland annat i USA, visar att avståndet man skjuter på vanligtvis är runt fyra meter och att skjutningen sker under förflyttning. Dessutom är ofta sikten begränsad. Ny svensk statistik pekar åt samma håll.
– Men på kompetensprovet står man still, skjuter på bana och på sju och tjugo meters avstånd.

Roger påpekar att många kollegor i hans egen ålder tar på sig läsglasögon vid kompetensprovet. De kan nämligen inte se riktmedlen utan.
– Jag kan inte heller det. Men vem har på sig läsglasögon i skarpt läge?

Bland den modernare forskning Roger Johansen har lutat sig mot finns polisen och stressforskaren Johan Bertilssons arbete om hur bland annat verklighetsuppfattningen påverkas av stress. Johan Bertilsson doktorerade i våras och det nya utbildningssättet bygger mycket på hans studier. Han är också, i allra högsta grad, närvarande vid övningar och examinationer. Forskarens ansikte pryder nämligen måltavlorna.
– Kåpor och glas!

I par om två, där den ena håller sig tätt bakom klasskamraten rör sig studenterna mot måltavlorna, som är bortvända. När de vänds upp syns tre pappfigurer. Studenterna ska snabbt avgöra hur figurerna är beväpnade och agera därefter. Kylan och fukten har gjort att plattorna med olika vapen har trillat av, så instruktören får i stället tala om hur det ska vara. Det tar udden av överraskningsmomentet lite, konstaterar Roger.

Måltavlorna pryds av polisen och forskaren Johan Bertilsson, som har ett och annat med utformningen av vapenutbildningen i Växjö att göra.Foto: Jonas Ljungdahl

I nästa övning får studenterna skjuta mot fallmål av plåt, först liggande för att sedan rycka fram och skjuta från ytterligare två positioner.

– Fallmål är bra. Det tar en stund för plåtarna att välta och det blir ett naturligt tillfälle att öva verkanskontroll.

”Det är bättre att man har med sig från grunden att röra på sig.”

Ett par av studenterna sätter varje kula på första försöket. Andra får upprepa, byta magasin och öva på att inte stressa upp sig över det. Att få tillfälle att göra fel och lära sig av det är en viktig del av pedagogiken. – Att få känna sig fram och lära sig hur man fungerar själv, säger Roger.
När alla genomfört övningen ska den i stället utföras baklänges och går då ut på att backa ur en situation.
– Tänk på att stå upp och hölstra, så ni inte sveper er själva med vapnet, påminner Björn Larsson.

Han har jobbat som lärare i Växjö i ett drygt år och tycker att deras metod är bra.
– Det är mer anpassat för verksamheten såhär redan från början.
Han minns när han själv gick polisutbildningen 2002 och upplevde att man stod på linje och sköt.
– Det är bättre att man har med sig från grunden att röra på sig, säger han.

Studenterna på utomhusskjutbanan är färdiga för dagen och får äntligen ta sig inomhus för att tina upp. För ett annat gäng väntar examination på eftermiddagen. Roger visar i skjuthallen hur det kommer att gå till. Det liknar övningen utomhus där man förflyttar sig och ska avlossa skott från tre olika avstånd och positioner. Träffbilden är avgörande för resultatet den här gången. Men under termin två har de haft en examination där beteendet utöver träffbilden var det viktiga. Vapenhantering och att skapa distraktioner för motståndaren genom att förflytta sig är sådant en polis behöver klara av, menar han. Träffbilden används, i den examinationen, bara för att indikera vad de behöver träna på.

Robert Foto: Jonas Ljungdahl

Studenterna i Växjö får också skjuta kompetensprovet vid tre tillfällen, men här är det inte examinerande. Tredje terminaren Robert är en av dem som klarar dagens examination på första försöket. Han trivs bra med vapenträningen i Växjö och uppskattar att man reflekterar mycket kring vad man gör.
– Det är väldigt pedagogiskt och en öppen inställning.

Han tycker också att det är bra att man får möjlighet att själv göra fel för att kunna lära sig av misstagen och bli bättre.
– Jag behöver bli bättre på att göra rätt bedömning och även på att ändra min bedömning om förutsättningarna ändras.

”Förut hade vi några som grät varje termin när de skulle skjuta första gången.”

Alla har inte klarat examinationen. En och annan tår torkas hastigt innan frågan ställs om nästa examinationstillfälle. Men Roger Johansen har varit med om de som gråter tidigare i processen.
– Förut hade vi några som grät varje termin när de skulle skjuta första gången, men det har vi inte längre, säger han.

Han förklarar det med att den metodik som används i dag är mer inriktad på att faktiskt bli trygg med vapnet.
– Utbildningen förut var upplagd så att man förklarade för studenterna hur svårt det var och sedan skulle de prestera. Den stressen är inte bra för inlärningen.

Roger visar en video där han testade om det gick att lära en helt ovan person att hantera ett vapen och genomföra en övning med skytte under förflyttning på bara några timmar. Försökspersonerna hittade han hemma. Hans egna barn klarade uppgiften utan problem, berättar han.

Nyligen initierades ett forskningsprojekt på Linnéuniversitetet där det ska utredas om det sätt man utbildar på ger bättre beslutsfattande och bättre träffresultat i stressade situationer.Foto: Jonas Ljungdahl

Intresset för Växjös sätt att utbilda och examinera i skytte ser lite olika ut på olika håll i landet och en del har varit på besök, säger Roger Johansen, men ännu har ingen valt att göra på samma sätt och alla andra använder fortfarande kompetensprovet som examination.

Det finns det som tyder på att studenterna från Växjö har större problem än andra med att klara kompetensprovet. Roger Johansen är av den bestämda uppfattningen att det är kompetensprovet som borde ändras och ingenting annat. Han drar en parallell till skridskoåkning och menar att precisionsskytte, som största vikten ligger på vid kompetensprovet, är som konståkning. Man kan göra allt möjligt avancerat på skridskorna ostörd, med en uppgjord koreografi. I hockey däremot kan allt hända och händer.
– Du måste ta snabba beslut, göra flera saker samtidigt och rätt vad det är kan du bli tacklad. Vårt jobb är mer som hockey.

Examination i att trycka av

I Stockholm är skytteutbildningen mer traditionell än i Växjö. Men Peter Klintevik, som är momentansvarig på polisutbildningen i Södertörn, tycker att kompetensskjutningen känns daterad.

Peter Klintevik

Peter Klintevik har varit i Växjö och sett hur de jobbar med utbildningen där och tycker att det är intressant.
– Men jag jobbar med riktmedlen först och tänker att när man lärt sig skjuta med riktmedlen kommer det fungera även utan, på kort avstånd.

Som examination har man Polismyndighetens kompetensskjutning både termin två och termin tre.
– I termin två skjuter de kompetensprovet men det som bedöms är hur de hanterar vapnet och klarar säkerheten, inte träffbilden. Den tredje terminen bedöms däremot träffbilden.

”Vi har haft för många som haft svårt att avfyra sitt vapen. Antingen saknar de styrkan eller motoriken.”

Under första terminen har man sedan tidigare en teoridel och en praktisk del, där studenterna bland annat ska visa att de kan ladda och göra patron ur på ett säkert sätt. Nu har man tillfört en del som handlar om avfyrningsteknik.
– Vi har haft för många som haft svårt att avfyra sitt vapen. Antingen saknar de styrkan eller motoriken. De tränade inte heller för det. Examinationen har gjort att de tränar det nu. Det har gett jättebra resultat för den här terminen.

”Men det är trångt på skjutbanorna.”

Peter Klintevik påpekar att greppstyrka var en del av antagningen när han kom in 1995. Så är inte längre fallet.

Peter Klintevik har också infört något han kallar för prova-på-skytte första terminen, där studenterna får hjälp med i princip allt utom att trycka av, för att få en uppfattning om hur det känns att skjuta.
– Jag vill att de ska komma ihåg hur det kändes sedan när de gör torrövningar i termin ett. Snabba beslut, dynamik och mer verklighetsbaserad träning sker egentligen bara med färgpatroner.

Peter Klintevik önskar sig egentligen mer rörliga moment.
– Men det är trångt på skjutbanorna, konstaterar han.
Peter Klintevik är, precis som Roger Johansen i Växjö, tveksam till om kompetensprovet i sin nuvarande form är relevant.
– Jag vet inte riktigt varför vi står på 20 meter och skjuter. Det skulle vara bättre med någonting mer relevant. Jag skulle vilja ha det lite mer dynamiskt och kanske att det ingick någon form av beslut.

The post ”Vem har läsglasögon<br> i skarpt läge?” appeared first on Polistidningen.

Hur det är att möta polisen som psykiskt sjuk, det får polisstudenterna i Malmö lära sig om. Utbildningen har inlett ett samarbete med vuxenpsykiatrin.

Hur det är att möta polisen som psykiskt sjuk, det får polisstudenterna i Malmö lära sig om. Utbildningen har inlett ett samarbete med vuxenpsykiatrin.

Cecilia Baggesen Fraser

– Jag hoppas att ingen ska behöva behandlas som att den bara jävlas, för man vill inte ställa till problem, säger Cecilia Baggesen Fraser.

Hon har lidit av panikångest, ätstörningar och en borderlineproblematik sedan barnåren. I dag är hon 46 år och verksamhetsutvecklare inom Psykiatri Skåne. Hon har också en roll där utifrån sina egna erfarenheter som brukare.

”Det möte jag hade med polisen för 30 år sedan hade stor påverkan på mig”

I början av terminen var hon, tillsammans med kollegor från vuxenpsykiatrin, på polisutbildningen i Malmö. Där pratade hon om hur det är att möta blåljuspersonal när man är som allra skörast.
– Det möte jag hade med polisen för 30 år sedan hade stor påverkan på mig. Det känns viktigt att förmedla, säger Cecilia Baggesen Fraser.

Som tonåring rymde hon hemifrån, satte sig på ett järnvägsspår och skar sig själv med rakblad. Hon beskriver det som att poliserna som kom dit mötte henne på ett icke dömande sätt. Att de närmade sig henne försiktigt och med respekt.
– De fick mig att känna att jag hade ett värde, säger hon.

Efter föreläsningen fanns utrymme för studenterna att ställa frågor. Cecilia Baggesen Fraser var överraskad av att de var så pass intresserade av detaljer kring hur de bäst kan agera. Bland annat fick hon förklara varför det är bättre att en person pratar med någon som mår dåligt än att flera ger sig in i samtalet. Detta för att inte kaoset ska förstärkas.
– Ens kognitiva förmågor är väldigt nedsatta i ett sådant läge, säger hon.

Cecilia Baggesen Fraser hoppas att föreläsningarna ska bidra till att fler som möter poliser när de mår dåligt ska få en bra upplevelse, som hon själv fått. Hon känner många som upplevt det motsatta.

”Som polis ser jag ett farligt föremål, men för henne är det kanske det enda lilla ljus hon har”

Malin Olofsson

Föreläsningen, på en timme och 45 minuter, hölls för studenter på tredje terminen. En av de som deltog var Malin Olofsson. Hon tyckte att många pusselbitar föll på plats och att det var en förmån att få lyssna på och ställa frågor till någon med verkliga erfarenheter.
– Det blev så tydligt när hon berättade om det där rakbladet. Som polis ser jag ett farligt föremål, men för henne är det kanske det enda lilla ljus hon har. Det som hjälper mot ångesten.

För Malin Olofsson blev det tydligt hur hon måste kunna frångå impulsen att göra som hon lärt sig och ta rakbladet eller snabbt stoppa en blödning. Att det kan få motsatt effekt när syftet är att hjälpa.
– Hur viktigt det faktiskt är att kunna visa att vi förstår att de mår dåligt, och försöka föra ett samtal eller en förhandling. Jag har nog inte riktigt förstått vidden av självskadebeteende tidigare, säger hon.

Tanken är att samarbetet ska fortsätta och kursmomentet återkomma varje termin för nya studenter.

The post ”Viktigt kunna visa att vi förstår” appeared first on Polistidningen.

Test på ergometercykel. Foto: Totalförsvarets rekryteringsmyndighet/Viktor Gårdsjö

En knäskadad polisstudent som har klarat allt utom ett löptest, vill få chansen att bevisa sin kondition på cykel i stället. Polisförbundet har engagerat sig för henne, men lärosätet säger nej.

Test på ergometercykel. Foto: Totalförsvarets rekryteringsmyndighet/Viktor Gårdsjö

En knäskadad polisstudent som har klarat allt utom ett löptest, vill få chansen att bevisa sin kondition på cykel i stället. Polisförbundet har engagerat sig för henne, men lärosätet säger nej.

Polistidningen har tidigare skrivit om Anki Martinsson som skadade sitt knä under en lektion på polisutbildningen i Växjö 2015. Skadan var inte värre än att hon kunde fullgöra utbildningen, inklusive aspiranten. Det återstår bara ett moment: löptestet beep. Hon har gjort flera försök, men knäskadan har satt stopp varje gång. Utan ett godkänt resultat på beep utfärdar Linnéuniversitet inte något utbildningsbevis för henne.

Anki Martinsson jobbar i dag som civil utredare inom Polisen, men har inte släppt tanken på att bli polis.
– Det är väldigt tråkigt att det har blivit så här och jag har inte mått så bra under tiden, men jag vet att jag har rätten på min sida och kommer inte att ge upp, säger hon.

Nu har Polisförbundet tagit sig an hennes fall och kontaktat både Linnéuniversitetet och Polismyndigheten. Förbundet yrkar att Anki Martinsson ska få sin polisexamen och anställas som polis, annars ”kan rättsliga åtgärder komma att vidtagas”, som det står i breven.

Polisförbundets jurist Jonas Wiberg tycker inte att Linnéuniversitetet har rätt att kräva ett godkänt beep-test av Anki Martinsson.
– Kravet på funktionell löpförmåga är något de har hittat på själva. Om det ska finnas ett sådant krav måste utbildningens uppdragsgivare, det vill säga Polismyndigheten, förtydliga det, säger han.

Tycker inte Polisförbundet att man måste kunna springa för att jobba i yttre tjänst?
– Jo, självklart. Och i det här fallet har hon gjort sin aspiranttjänstgöring efter knäskadan och visat att hon klarar det.

Men just löpförmågan kanske inte sattes på prov under aspiranten?
– Det vet vi inte. Om knäskadan hindrade henne från att delta i vissa insatser under aspiranten tycker jag att det ligger på lärosätet och Polismyndigheten att visa det.

Utbildningsplanen för polisprogrammet säger bara att lärosätet ska ”säkerställa att polisstudenten uppfyller minst antagningskraven till utbildningen”. Tidigare fick de sökande göra ett löptest vid antagningen, men det togs bort i samband med att Rekryteringsmyndigheten tog över prövningen. Numera testas de sökandes kondition i en så kallad ergometercykel.

I höstas lät Polisförbundet Anki Martinsson genomföra ett motsvarande cykeltest vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH. Det klarade hon med godkänt resultat, och förbundet menar att hon därmed har bevisat att hon fortfarande ”uppfyller minst antagningskraven”.

Men Linnéuniversitet nöjer sig inte med det testet. I ett skriftligt svar till Polisförbundet står lärosätet fast vid kravet att Anki Martinsson måste genomföra beep för att bli godkänd på utbildningen. Att en polisstudent ska ha minst samma fysiska förmåga som vid antagningen hindrar inte att lärosätet ställer högre krav än så.

Lärosätet passar bollen vidare till sin uppdragsgivare: ”Om Polismyndigheten inte anser att en nyutbildad polis behöver ha en funktionell löpning kommer vi att ersätta kravet på beep-test med ett test som bara mäter syreupptagningsförmåga”. Men då krävs ett otvetydigt besked från Polismyndigheten i den frågan, anser lärosätet.

Polismyndigheten å sin sida avfärdar fackets yrkande om att Anki Martinsson ska anställas som polis. Det går inte så länge hon inte är godkänd på polisprogrammet, enligt myndigheten.

Polisförbundets Jonas Wiberg säger att det inte är klart vad som blir förbundets nästa steg i tvisten.
– Om det inte löser sig förhandlingsvägen får vi se vilka åtgärder som kan komma att vidtagas.

The post Knäskadad tar strid för polisexamen appeared first on Polistidningen.

När prövningen till polisutbildningen återupptas kommer de sökande slippa konditionstestet på cykel. Risken för smittspridning är för stor under det momentet, bedömer Rekryteringsmyndigheten.

Test på ergometercykel. Foto: Totalförsvarets rekryteringsmyndighet/Viktor Gårdsjö

När prövningen till polisutbildningen återupptas kommer de sökande slippa konditionstestet på cykel. Risken för smittspridning är för stor under det momentet, bedömer Rekryteringsmyndigheten.

För närvarande ligger prövningen till polisutbildningen nere, men planen är att dra igång igen den 20 april om coronaläget tillåter. Klart är att prövningen kommer att se annorlunda ut när den återupptas. Covid-19 har fått Rekryteringsmyndigheten att besluta om ett alternativt förfarande.

Främsta skillnaden är att konditionstestet på cykel utgår, på grund av risk för smittspridning.
– Risken ökar när man svettas och då kan man smitta både andra prövande och våra medarbetare, säger Marinette Nyh Radebo, kommunikationschef på Rekryteringsmyndigheten.

Hur ska ni kolla om de sökande har tillräcklig kondition för att bli poliser?
– Vi kontrollerar att de har ett BMI inom gränsvärdet och anses fullt friska i den medicinska bedömningen. Då räknar vi med att de har förutsättningar att träna upp sig till bra kondition. Det är också något som lärosätena följer upp under utbildningen.

Den nya ordningen i samband med covid-19 innebär alltså att de sökande inte behöver utföra cykeltestet. I stället tilldelas de ett skattat värde om 5, vilket är ett godkänt resultat. Ingen underkänns på testet.

I avsaknad av ett cykeltest kommer Rekryteringsmyndigheten i stället vara lite tuffare i den medicinska bedömningen. Myndigheten skriver att man ”hellre kommer att fälla än fria” i den delen. Testet av muskelstyrka i den så kallade Isokai-maskinen kommer att göras som vanligt.

De senaste tre ansökningsomgångarna har mellan 10 och 20 procent av dem som gjorde cykeltestet underkänts.

The post Corona stoppar svettigt cykeltest appeared first on Polistidningen.

Föreställningen att polislivet börjar i yttre tjänst är utbredd, men stämmer inte alltid överens med verkligheten. Foto: Emma Eneström

Vad det innebär att börja jobba som polis varierar beroende på var man är. Att få göra sitt första år på IGV är långt ifrån en självklarhet numera. I Malmö är det omöjligt.

Föreställningen att polislivet börjar i yttre tjänst är utbredd, men stämmer inte alltid överens med verkligheten. Foto: Emma Eneström

Vad det innebär att börja jobba som polis varierar beroende på var man är. Att få göra sitt första år på IGV är långt ifrån en självklarhet numera. I Malmö är det omöjligt.

Det är svårt att rekrytera till utredning på många håll, det är ett känt problem. Polistidningen har tidigare skrivit om att vakanser på jourer och mängdbrott i varierande utsträckning fylls av helt nya polisassistenter, PA. Alla vi pratar med tycker att utredningserfarenheten är bra att ha när man väl kommer ut. Men faktum kvarstår, de flesta siktar på radiobil och patrullering i början av sina karriärer.

I polisområde Malmö har man, sedan ett par år tillbaka, löst bristen på utredare genom att fast placera samtliga nya PA på utredning. Tidigare kommenderades de nyblivna poliserna till utredning. Kommenderingarna tenderade att förlängas hela tiden och lösningen med fast placering var ett sätt för ledningen att skapa stabilitet. Krav på 12 månaders utredningsjobb gäller innan man får söka sig till yttre verksamhet. Tidigare gällde 18 månader.

En polisstudent säger till Polistidningen att han valde att hoppa av på grund av den långa tiden inne. Som socionom hade han sökt polisutbildningen för att slippa sitta inne och utreda.

Flera av de som gör sin första tid i polisyrket i Malmö är också missnöjda. Vi har talat med nyblivna polisassistenter, varav en har jobbat i Malmö sedan juni förra året. För att få komma ut har hen tagit på sig IGV-pass, men hittills har det bara blivit ett. Polisassistenten har ingenting att klaga på vad gäller själva arbetsplatsen, men upplever sig ha hamnat i limbo och är rädd att tappa rutinen på att jobba ute. Tanken på att försöka byta till ett annat polisområde, där man kan få jobba ute från början, har funnits där.

”Ska jag kunna söka andra tjänster i myndigheten så känns det som att jag behöver ha den erfarenheten.”

Ytterligare en av Malmös nya polisassistenter har tio månader kvar på utredning innan han får söka sig ut. Han tycker att osäkerheten gör det extra svårt att vänta. Hur många tjänster som kommer att släppas vid varje tillfälle är heller inte uttalat.

– Det är ingen ordentlig information om vad som gäller, om man får komma ut eller om man ska fortsätta här och hur länge.

Alla är inte missnöjda. I våras pratade Polistidningen med en Malmöaspirant som också var bekymrad inför att fastna på utredning. Nu är han färdig PA med placering på brott i nära relationer. Han stortrivs.
– Jag skulle verkligen kunna tänka mig att jobba här även framöver.

Men även om han trivs kommer han att söka sig ut efter tolv månader.
– Ska jag kunna söka andra tjänster i myndigheten så känns det som att jag behöver ha den erfarenheten.

Att man minskat kravet från 18 till 12 månader i utredning beror på en lägesförbättring på utredningsenheterna.

– Det är fortfarande ansträngt, men balanstrenden går åt rätt håll, säger Erik Åberg, biträdande lokalpolisområdeschef i Malmö söder.

Han är en av dem som varit med och utformat modellen för Malmös PA. Han berättar också att man har rekryterat och rekryterar ännu fler civila utredare.

”Det finns också ett värde med att man börjar inne och många är positiva i efterhand.”

Erik Åberg

Erik Åberg är medveten om och har förståelse för missnöjet hos de nykläckta polisassistenterna.
– Men vi måste ta hänsyn till verksamheten. Det finns också ett värde med att man börjar inne och många är positiva i efterhand.

Angående oron för att bli ringrostig tror han att den i viss mån är befogad.
– Men patrullerna är förberedda för att hantera det när polisassistenterna väl kommer ut. De kommer in i det ganska snabbt.

Kommer det någonsin bli möjligt att börja sin poliskarriär i Malmö ute igen?
– Det kan väl absolut hända. Inget är ju skrivet i sten.

Vi har fått till oss att informationen är bristfällig och att många är osäkra på vad som gäller?
– Det tycker jag är obefogat. I samband med rekryteringen har vi informationsträffar och vi är tillgängliga för frågor. Vi tål kritik och står upp för de här besluten.

Vissa är rädda att det ska påverka deras möjligheter att få komma ut om de visar missnöje.
– Jag vet att oron finns, men så är det inte.

Bilden av att poliskarriären ska börja ute tycker Erik Åberg är dåligt anpassad till verkligheten och behoven.
– Där har vi försökt ta en dialog med skolorna. Att de kanske behöver ge eleverna en mental förberedelse för att det inte är givet.

Är du rädd att Malmö riskerar att få färre sökande på grund av det här?
– Nej, det är jag faktiskt inte.

”Det är inget utbildningsår”

Även i Jämtland har man brist på utredare. Här har man tagit fram en modell med omväxlande åtta veckor ute och åtta veckor inne under det första PA-året.

– Ska jag plugga ett helt år till? Det var min första tanke. Jag var superbesviken och ville ut i IGV. Nu tror jag faktiskt det här är lärorikt, säger Emma.

Hon är en av fyra nyblivna polisassistenter som är först ut på polisområde Jämtlands kompetensår.

Modellen innebär att alla nyblivna PA jobbar första året i åttaveckorsblock. Vartannat i yttre verksamhet, vartannat är i utredningsverksamhet. Krimjouren, mängdbrott, bedrägeri, brott i nära relationer och grova brott ska hinnas med innan året är slut. Emma hade, som så många andra, väntat sig att få börja på IGV. Först efter aspiranten fick hon reda på hur det skulle bli.

En anledning till att hon är så positiv i dag är att hon får veckorna ute, säger hon. Det för att få tillfälle att omsätta det hon lärt sig på skolan av till exempel ingripandetekniker och taktik. Men hon ser stora fördelar med att få grepp om utredningsverksamheten och att lära känna personerna som arbetar där.
– Steget kommer ju vara kortare till att höra av sig då.

Petter Segersten, också han ny i Östersund, håller med. Han jobbar, i skrivande stund, på mängdbrott tillsammans med Emma. Under de IGV-pass han tagit extra känner han redan att han har nytta av sina erfarenheter från utredningen.
– Det kan vara sådana enkla detaljer som att ta det där telefonnumret trots att man hört en person, eller avsluta utredningen på plats. Så slipper den hamna på hög.

Sten Sundin

Sten Sundin är kriminalkommissarie och aspirantansvarig i Jämtland. Han har varit med och tagit fram modellen, kallad rahmverket, efter det yttre befäl som kläckte idén. Enligt honom är det ett vinnande koncept både för utredningsenheterna och nyförvärven.
– Det är ju inget utbildningsår, utan ett kompetensår. Under den korta tid de jobbat har det redan hänt saker. De är taggade och får mycket gjort.

På frågan om det skulle gå att tillämpa på andra håll är han lite tveksam.
– Jämtland är nog lagom stort.

Vid det här laget har redan nästa fyra aspiranter som ska genomgå kompetensåret fått information. Sten Sundin kan förstå polisassistenternas initiala besvikelse. Han delar bilden att de flesta förväntar sig att få börja i yttre tjänst och tror att den behöver uppdateras. – Vi behöver tidigt visualisera Polismyndighetens uppdrag som är väldigt mycket bredare än att bara sätta sig i en radiobil. Kanske kan man etablera det redan vid första kontakten inför aspiranten. Det är lite syftet med det här, att visa bredden.

The post Det första ljuva året? appeared first on Polistidningen.

Bongar som beslagtagits av polisen. Foto: Emma Eneström.

Inte en enda sökande har testats positivt sedan drogtester infördes i prövningen till polisutbildningen. Urinprov utreds som ett alternativ.

Bongar som beslagtagits av polisen. Foto: Emma Eneström.

Inte en enda sökande har testats positivt sedan drogtester infördes i prövningen till polisutbildningen. Urinprov utreds som ett alternativ. 

År 2014 tog Rekryteringsmyndigheten över prövningen till polisutbildningen. I samma veva infördes ett drogtest. Testet har sedan starten varit ett utandningsprov, men nyligen fick Rekryteringsmyndigheten i uppdrag av Polismyndigheten att utreda konsekvenserna av ett byte till urinprov. Ett drogtest via urin skulle nämligen göra det möjligt att testa även för anabola steroider.

Men Rekryteringsmyndigheten ser mest nackdelar. I sitt svar till Polismyndigheten skriver man bland annat att urinprov är dyra, tidskrävande och integritetskränkande. Myndigheten pekar också på det faktum att ingen har fastnat i drogtesterna hittills. Drygt 6700 tester har utförts sedan starten, utan att avslöja en enda narkotikaanvändare bland de sökande.
– Det är inte någon som har testats positivt och gallrats bort av det skälet, säger Leif Magnusson, handläggare på Rekryteringsmyndigheten.

Vad är det för vits med ett test som ingen fastnar i?
– Det skulle kunna ha ett preventivt syfte. Att personer som använder droger inte söker. Det kan också ha ett signalvärde på det sättet att det visar vad Polismyndigheten har för inställning till droger.

Polistidningen har skrivit om att Avdelningen för särskilda utredningar får in allt fler tips om narkotikabrott bland poliser, särskilt märks en ökning bland polisstudenter. Mot den bakgrunden kan man fråga sig om Rekryteringsmyndighetens tester missar sökande som faktiskt använder narkotika.
– Så kan det vara. Detektionstiden är inte så lång och vet man att det är ett drogtest så håller man sig kanske borta från droger inför det, säger Leif Magnusson.

I sitt svar till Polisen skriver Rekryteringsmyndigheten att en fördel med urinprov, utöver att det kan testa för anabola steroider, är att det ger ”…en något bättre möjlighet att upptäcka tillfälligt bruk av cannabis”. Den så kallade detektionstiden är något längre, enligt myndigheten, det vill säga spåren av narkotikabruk försvinner inte lika snabbt som i utandningsluften.

Samtidigt är kostnaden betydligt högre. Rekryteringsmyndigheten skickar sina utandningsprov till ett laboratorium för analys och betalar knappt 350 kronor styck för dessa. Priset för ett urinprov, inklusive anabola steroider, är drygt 2000 kronor. Till det kommer en ökad tidsåtgång för Rekryteringsmyndigheten eftersom ett urinprov tar 15-20 minuter längre att utföra än ett utandningsprov.

I sitt svar lyfter Rekryteringsmyndigheten fram ett möjligt alternativ till att använda urinprov i antagningsprocessen: ”Ett annat sätt att hantera problematiken med droganvändning är att introducera en tydlig policy mot alkohol och droger under utbildningen till polis och följa upp med oannonserad provtagning”.
– Det är en tanke från vår sida, men vi är inte insatta i om regelverket tillåter det, kommenterar Leif Magnusson.

Frågan om hur drogtesterna ska göras i framtiden bereds nu inom Polismyndigheten. Inget beslut är fattat än så länge.

The post Ingen fastnar i polisantagningens drogtest appeared first on Polistidningen.

Sökande som slipper cykeltestet i prövningen till polisutbildningen ska i stället göra ett löptest under utbildningens första veckor.

Sökande som slipper cykeltestet i prövningen till polisutbildningen ska i stället göra ett löptest under utbildningens första veckor.

Rekryteringsmyndigheten har stoppat konditionstestet på cykel som brukar ingå i prövningen till polisutbildningen. Stoppet är tillfälligt och hänger ihop med den pågående coronapandemin. Det svettiga cykelmomentet anses för riskabelt ur smittosynpunkt, vilket Polistidningen har skrivit om tidigare.

Men Polismyndigheten vill inte pausa antagningen, utan har funderat på andra sätt att testa de sökandes kondition. Det säger Eva Årestad Radner, som är myndighetens nationella samordnare för polisutbildningen.
– Vi har diskuterat om vi till exempel skulle kunna anordna löptestet Cooper i egen regi. Men det blir en för stor apparat när vi är belastade med så mycket annat i samband med covid-19.

Lösningen blir därför att göra avsteg från antagningskraven och ta in sökande på utbildningen trots att de inte har gjort något konditionstest. Studenter som antas på det sättet, ska i stället göra polisutbildningens ordinarie fystest redan under de första veckorna på utbildningen. Ordinarie fystest innebär i det här fallet något av löptesterna Cooper eller Beep.

Kommer de som misslyckas att kastas ut från utbildningen?
– Nej, de är ju redan antagna men de kommer att få extra hjälp för att klara detta. Och ett godkänt fystest är ju ett krav för examen.

The post Löptest väntar dem som inte cyklar appeared first on Polistidningen.

Det fanns ingen anledning att stänga av en polisstudent med misstänkt epilepsi när det bara återstod tre dagar av utbildningen. Det konstaterar Personalansvarsnämnden och hänvisar till att studenten redan hade slutfört alla utbildningsmoment.

Det fanns ingen anledning att stänga av en polisstudent med misstänkt epilepsi när det bara återstod tre dagar av utbildningen. Det konstaterar Personalansvarsnämnden och hänvisar till att studenten redan hade slutfört alla utbildningsmoment.

Under sista terminen på polisutbildningen drabbades studenten av två epilepsiliknande anfall och fick sitt körkort indraget under ett antal månader. Det ledde till att Polismyndigheten stängde av honom från utbildningen, trots att bara tre dagar återstod till examen. Därmed missade han examensceremonin, vilket Polistidningen skrivit om tidigare.

Studenten överklagade avstängningsbeslutet till Polismyndighetens personalansvarsnämnd, Pan, som nu ger honom rätt. Enligt nämnden fanns det ingen anledning till att stänga av honom vid en tidpunkt då han redan hade slutfört samtliga utbildningsmoment i polisprogrammet.

Nämnden är samtidigt tydlig med att beslutet inte innebär att studenten är godkänd på polisutbildningen. Enligt Pan är det Polismyndighetens HR-avdelning som fattar det beslutet, och studenten fanns inte med på listan över godkända studenter som beslutades av HR i december förra året.

Polisförbundets jurist Jonas Wiberg är kritisk till Pan:s beslut i den delen.
– Det är klart att han är godkänd på utbildningen. Han har uppfyllt kraven och fått ett utbildningsbevis från lärosätet. Den fråga som återstår är om han ska anställas som polis eller inte.

The post Fel att snuva student på examensceremoni appeared first on Polistidningen.

Utandningsprovet som har använts för att drogtesta sökande till polisutbildningen anses inte hålla måttet och byts ut mot ett salivtest.

Utandningsprovet som har använts för att drogtesta sökande till polisutbildningen anses inte hålla måttet och byts ut mot ett salivtest.

Det är Karolinska universitetslaboratoriet som analyserar de drogtester som görs vid prövningen till polisutbildningen. Nu har laboratoriet fattat ett generellt beslut om att sluta analysera den typ av utandningsprov som används inom bland annat polisprövningen. Utandningsproven anses inte tillräckligt tillförlitliga.

En jämförelse som laboratoriet har gjort av olika testmetoder visade att det var betydligt färre positiva resultat vid prov på utandningsluft än vid prov på urin och saliv. Polistidningen har tidigare rapporterat om att inte en enda sökande till polisutbildningen har testats positivt sedan testerna startade.

I fortsättningen kommer ett så kallat utökat salivtest användas i polisurvalet. Det testar för 35 olika substanser.

The post Polisprövningen får nytt drogtest appeared first on Polistidningen.

Illustration: Emma Hanquist/Form Nation.

Psykologintervjun är ett fruktat nålsöga i prövningen till polisutbildningen. Mer än hälften underkänns. Men är det rätt personer som sållas bort? Ingen vet med säkerhet.

Illustration: Emma Hanquist/Form Nation.

Psykologintervjun är ett fruktat nålsöga i prövningen till polisutbildningen. Mer än hälften underkänns. Men är det rätt personer som sållas bort? Ingen vet med säkerhet.

De flesta sökande till polisutbildningen faller ifrån långt innan de  får träffa psykologen. De tar sig inte igenom webbformuläret. De har inte tillräckligt bra gymnasiebetyg. De dyker inte upp till Rekryteringsmyndighetens tester på utsatt dag och så vidare. Men för dem som tar sig ända till prövningen, är psykologintervjun helt klart den stora utmaningen. De senaste omgångarna har mer än hälften underkänts. Inget annat prövningsmoment krossar så många polisdrömmar.

Psykologerna har med andra ord stor makt och psykologintervjun som urvalsmetod har mycket att leva upp till. Den måste vara rättssäker för det första. Bedömningen ska göras på samma sätt oavsett vilken psykolog som håller i intervjun. För det andra måste allmänheten kunna lita på att psykologerna klarar rollen som grindvakter till polisyrket, och inte släpper in olämpliga individer i kåren. Å andra sidan får de inte sålla bort personer som faktiskt har potential att bli dugliga poliser, för det är ju polisbrist som bekant.

Anders Sjöberg. Foto: David Brohede.

Så uppfyller psykologintervjun alla dessa krav? Anders Sjöberg är docent i psykologi vid Stockholms universitet och forskar om urvalsmetoder vid rekrytering. Han tycker att det finns ett onödigt hemlighetsmakeri kring polisurvalet. Och psykologintervjun är ett av de moment som borde utvärderas av oberoende forskare, enligt honom.
– Det är relativt många sökande som plockas bort genom intervjuerna. Det kan vara så att intervjuerna fungerar perfekt för det syfte de har, men att hela tiden avstå från att undersöka detta leder bara till misstro. Det behöver göras en studie som visar att det finns ett samband mellan de sökandes resultat på intervjuerna och hur de senare presterar i yrket, säger han.

Vi ska återkomma till hans kritik. Men först något om vad psykologintervjun är för något. Syftet med intervjun är att bedöma om en sökande har de grundläggande personliga egenskaper som krävs för att bli en bra polis. Exakt vad psykologerna fiskar efter under intervjun är hemligt. Rekryteringsmyndigheten vill inte avslöja de vanligaste fallgroparna, eftersom man ser en risk att de sökande då försöker anpassa sina svar för att dölja sina svagheter.

Klart är att bedömningen bygger på Polismyndighetens ”Kompetensprofil för nyutbildad polis samt profil för antagning till polisutbildningen”. Där kan man läsa att en polis ska vara mogen, lyhörd och flexibel, engagerad och ansvarsfull, tålmodig och noggrann samt kommunikativ. Det står inte uttryckligen att en polis ska ha god psykisk hälsa, men det är kanske underförstått. Förekomsten av psykiska problem är definitivt något som kontrolleras i psykologintervjun.

På senare år har polisutbildningen haft fler platser än kvalificerade sökande, vilket betyder att det räcker att uppnå godkänd nivå vid prövningen för att komma in. Psykologintervjun handlar alltså inte längre om att sålla fram de allra mest lämpade och fylla platserna med dessa, utan om att sätta en nedre gräns och sålla bort dem som bedöms som olämpliga, även om det betyder att platser står tomma på utbildningen.

Stefan Annell.

Stefan Annell är doktor i psykologi vid Försvarshögskolan och skrev sin avhandling om urvalet till den svenska polisutbildningen. Psykologintervjuns viktigaste funktion är enligt honom att identifiera sökande som har en sårbarhet av något slag.
– Som polis måste du klara att se död och elände, barn som far illa och att själv bli utsatt för hot. Du får inte vara iskall, men du ska bli berörd på ett vettigt sätt.

Rekryteringsmyndigheten har tagit fram en intervjuguide som anger vilka frågor som ska ställas under intervjun. Och det finns en manual för att bedöma svaren efteråt, förklarar John Hermiz, chefspsykolog på myndigheten.
– Under intervjun antecknas svaren och sedan använder psykologen manualen för att göra bedömningen utifrån sina anteckningar. Svarar man på det här sättet blir det den här bedömningen, och svarar man så här så bedömer vi så här.

John Hermiz

Som nyanställd psykolog på myndigheten får man inte jobba med polisurvalet. Först måste man skaffa sig erfarenhet inom mönstringsverksamhet, det vill säga genom att intervjua ungdomar för värnplikten. Går det bra där får man gå en särskild utbildning i att intervjua sökande till polisutbildningen.
– Inför varje uppstart av polisurvalet har vi ett seminarium där vi tittar på inspelade intervjuer, bedömer tillsammans, jämför och diskuterar. Så vi lägger väldigt mycket tid och resurser på att säkerställa att vi bedömer på ett liknande sätt, säger John Hermiz.

Likvärdighet är en sak. Men hur träffsäkra är psykologernas bedömningar? Kan de avgöra vilka sökande som är mer eller mindre lämpade för polisyrket? Stefan Annells avhandling från 2015 ger svagt stöd för det. Han hittade inga eller bara låga samband när han jämförde polisers resultat i psykologintervjun med deras betyg under polisutbildningen eller hur deras överordnade skattade deras insatser som verksamma poliser.

Annell poängterar att man inte ska dra för stora växlar på denna enda studie. Internationell forskning visar att intervjuer, trots sina brister, ändå ger en bättre prognos än andra urvalsmetoder, till exempel fysiska tester, personlighetstester och intressetester. Att identifiera lämpliga kandidater för polisyrket är svårt helt enkelt och det finns ingen klockren metod. Stefan Annell tror att det delvis beror på att det är svårt att ringa in vad bra polisarbete är.
– Är det att göra många ingripanden? Är det att kunna lägga pusslet i en utredning? Eller att vara en fena på att skapa relationer?

Polisprövningen såg annorlunda ut när Stefan Annell skrev sin avhandling. De sökande blev inte bara intervjuade av en psykolog utan även av två poliser. Han såg dock inga avgörande skillnader i hur psykologer och poliser gjorde sina bedömningar. De rankade de sökande på ungefär samma sätt och hade lika svårt att förutse vem som skulle prestera bättre respektive sämre i yrket. Den enda skillnaden var att poliserna generellt var lite snällare och satte högre poäng på alla sökande.
– Tänk dig att du jobbar som polis till vardags och så får du komma och träffa skötsamma ungdomar som söker polisutbildningen. Då är du kanske inte lika kritisk som psykologerna som sitter och gör urvalsintervjuer hela dagarna, säger Stefan Annell.

Det var då det. Psykologintervjun i dess nuvarande form har inte utvärderats och det är en öppen fråga om psykologerna är mer träffsäkra i sina bedömningar nu. Enligt Rekryteringsmyndigheten finns det gott stöd för att begåvningstestet UNIQ, som används i polisurvalet, kan förutse framgång i yrkeslivet. Det finns även vetenskapliga belägg för att personlighetstestet NEOPIR ger en prognos. Psykologintervjun i polisurvalet har inte utvärderats specifikt men myndigheten pekar på att intervjun i allmänhet har fått en renässans som urvalsmetod på senare år ”då aktuella metaanalyser visat att den under vissa omständigheter förutsäger arbetsprestationer på ett bra sätt”.

Rekryteringsmyndigheten är inte främmande för att utvärdera psykologintervjun, men ser flera utmaningar. För det första måste myndigheten få tillförlitliga data från Polisen om hur yrkesverksamma poliser presterar. För det andra är det svårt att uttala sig om gruppen som underkänns och sållas bort i intervjun. Ingen vet hur de hade presterat om de hade fått chansen att bli poliser.

Eventuellt finns det en bakväg till svaret. Enligt forskaren Stefan Annell kan man jämföra dem som klarade psykologintervjun med knapp marginal med dem som seglade igenom med toppoäng. Återspeglas deras resultat i hur de presterar i jobbet tyder det på att psykologerna rangordnar rätt i den övre halvan av skalan. Då finns det också anledning att tro att de rangordnar rätt i den undre delen av skalan, det vill säga att rätt personer hamnar under gränsen för godkänt.
– Min erfarenhet är att psykologer är mer samstämmiga i hur de skattar personer i den lägre delen av skalan. Och samstämmighet är viktigt för prognosförmågan.

Stefan Annell tycker också att psykologintervjun borde utvärderas, gärna löpande. Men då gäller det att hitta tillförlitliga mått på hur bra poliser är på sitt jobb. Ett av problemen är att chefer inom polisen har dålig koll på sina underställda och därmed har svårt att skatta deras arbetsinsatser, enligt honom.
– Många chefer ser aldrig sina underställda förutom på utsättningen.

Illustration: Emma Hanquist/Form Nation

Men psykologiforskaren Anders Sjöberg på Stockholms universitet tycker inte att man ska överdriva svårigheterna.
– Äh, det där är en undanflykt! Skulle alla resonera så skulle det aldrig genomföras några studier. Det är inte svårare än i andra yrken. Låt kollegor stå för bedömningen annars. Du kan också vända på det och säga att chefen troligtvis får veta när en viss polis fungerar riktigt dåligt i jobbet. Även den typen av problem ska intervjuerna kunna förutse.

Finns det andra myndigheter som har gjort utvärderingar av det här slaget?
– Ja, jag har bland annat gjort två utvärderingar av Åklagarmyndighetens urvalsförfarande. Prestation bedömdes av åklagarcheferna. Sedan tittade jag på sambandet med resultaten från medarbetarnas tester och intervjuer. Det ledde till att myndigheten gjorde om delar av sin rekryteringsprocess, inklusive intervjuerna.

Polismyndigheten har i dagsläget inte gjort någon beställning till Rekryteringsmyndigheten om att utvärdera psykologintervjun. Det säger Stefan Wehlin som är gruppchef vid HR-kompetens och arbetar med antagningsprocessen till polisutbildningen. Han påpekar att psykologintervjun bara är en av flera kontrollstationer på vägen till att bli anställd som polis.
– Under polisprogrammet examineras du i både teoretiska och praktiska delar. Sedan har du aspiranten där du ska visa dig duglig ute.

Men det är väl en onödig kostnad för både samhället och individen att ta in personer på utbildningen som sedan misslyckas där. Är inte det ett skäl att utvärdera psykologintervjun?
– När det gäller de som faller ifrån under grundutbildningen behöver vi ha en dialog med psykologerna. Vad hade den här personen som vi missade i psykologintervjun? Att vi där hittar ett förbättringsarbete och en förbättringspotential.

Hur var din intervju?

IGV-polisen – klarade intervjun andra gången han sökte  

– Jag kan förstå att jag blev underkänd första gången. Jag var precis hemkommen från militär utlandstjänst och var inte i balans som människa. Andra gången verkade psykologen väldigt stressad och ville mest pricka av sitt frågebatteri. Jag gav väldigt korta svar, men hon nöjde sig med dem.

Tror du att psykologintervjun är ett bra sätt att sålla fram lämpliga poliser?
– När jag började på polisutbildningen och mötte andra som hade blivit godkända började jag fundera. Det känns som att vissa frågor missas i prövningen: Kommer den här personen funka i fikarummet? Har personen det driv som krävs för att orka jobba nätter? Finns initiativförmågan som behövs när man jobbar två och två?

Varför missar man de aspekterna tror du?
– Jag upplever att man jobbar mycket med evidens i rekryteringsprocessen, men att man har släppt verklighetsförankringen. Den försvinner när man inte har en polis med vid intervjun. Sedan tror jag inte att det bara ska vara poliser som intervjuar, för då är risken att det hela tiden blir samma typ av människor som antas. En kombination med en psykolog och en polis tror jag är bäst.

Den civilanställde – har sökt vid två tillfällen och blivit kuggad av psykologen båda gångerna

– Första gången var bra, då höll vi på en timma och gick igenom hela mitt liv från barndomen och framåt. Psykologen ifrågasatte mina svar och ställde många följdfrågor. Andra gången var det som att psykologen hade bestämt sig från början och det kändes som att hon bara betade av frågorna från ett papper.

Hade hon läst den tidigare psykologens utlåtande tror du?
– Ja, det berättade hon att hon hade gjort. Det är konstigt tycker jag. De
borde starta med ett blankt papper och göra en egen bedömning av personen de har framför sig, utan några fördomar.

Frågade du varför du blev underkänd?
– Andra gången frågade jag om jag har potential eller borde ge upp. Psykologen svarade att hon tyckte att jag skulle söka igen och att jag nog hade blivit en bra polis. Varför har jag då precis fått ett negativt besked? frågade jag. Det kan jag inte delge dig, svarade hon. Senare begärde jag ut mitt psykologutlåtande men när jag fick hem det så var nästan allt överstruket med en svart tuschpenna.

RLC-operatören – har sökt vid två tillfällen och blivit kuggad på intervjun båda gångerna 

– Den första psykologen låste sig direkt på min pappa som har ett kriminellt förflutet, så pass att jag till slut undrade om intervjun handlade om mig eller honom. Den andra psykologen ställde inte ens en följdfråga när jag redogjorde för att pappa var kriminell för längesen.

Psykolog nummer två kanske hade läst den första psykologens utlåtande?
– Ja, det kändes väl som att hon hade gjort det.

Tror du att psykologintervjun är ett bra sätt att sålla fram lämpliga poliser?
– Nej, jag tror att man har givit psykologerna en för tuff uppgift. De kan säkert bedöma personlighetsdrag jättebra. Däremot tror jag att det är svårt för dem, som inte själva har en bakgrund som polis, att identifiera personer som skulle passa för yrket.

Hur tycker du att det skulle vara upplagt?
– Jag tycker att intervjun skulle göras både av en polis och en psykolog. Det är synd att man inte träffar en enda polis under hela antagningsförfarandet, om man inte kommer till säkerhetsintervjun.

The post Känner psykologen igen en bra polis? appeared first on Polistidningen.

Coacherna Aleksandra Karanovic och Rebecca Swärd. Foto: Amazing HR.

Nystartade Amazing HR erbjuder coachning inför psykologintervjun och säkerhetssamtalet i uttagningen till polisutbildningen.
– Jag ser ingen risk att vi hjälper olämpliga personer att komma in. Vi uppmanar alla att vara ärliga, säger Rebecca Swärd, en av delägarna.

Coacherna Aleksandra Karanovic och Rebecca Swärd. Foto: Amazing HR.

Nystartade Amazing HR erbjuder coachning inför psykologintervjun och säkerhetssamtalet i uttagningen till polisutbildningen.
– Jag ser ingen risk att vi hjälper olämpliga personer att komma in. Vi uppmanar alla att vara ärliga, säger Rebecca Swärd, en av delägarna.

I somras dök det upp ett inlägg i Facebookgruppen Bli polis som rörde upp starka känslor. Så pass att gruppens administratör till slut tog bort det helt. I inlägget tipsade en person om ett företag som erbjuder coachning inför psykologintervjun och säkerhetssamtalet i polisprövningen. Vissa tyckte att tjänsten var problematisk och såg det som ett sätt att köpa sig in på utbildningen genom att träna in ”rätt” svar på Rekryteringsmyndighetens frågor.

Men företagets grundare Aleksandra Karanovic och Rebecca Swärd, håller inte med om kritiken.
– Vi ger aldrig råd om vad en person ska säga utan bara hur de ska säga det på ett sätt som är mer begripligt och beskrivande, säger Rebecca Swärd som är utbildad personalvetare.
Kollegan Aleksandra Karanovic, som har en examen i arbetspsykologi, fyller i:
– Jag skulle aldrig uppmana någon att förtiga saker eller ljuga om något för psykologen. Utan det handlar om att hjälpa kandidater att ge en rättvis bild av sig själva genom att ge tydliga och utvecklade svar.

Kan du ge något exempel?
– Jag kanske ber en kandidat att berätta om sina relationer för att få en bild av om personen har ett socialt nätverk att luta sig emot. Om personen bara svarar att den har två föräldrar som heter Linda och Nisse så ber jag den utveckla. Vad gör ni när ni träffas i familjen? Vilken typ av relation har du till din pappa?

Rebecca Swärd ansvarar för coachningen inför säkerhetssamtalet eftersom hon har erfarenhet av att rekrytera till säkerhetsklassade tjänster på riksdagen. Hon säger att det handlar om att ställa öppna frågor – inte att mata personer med de rätta svaren. 

– Om en kandidat skulle säga att den har varit engagerad i en extrem organisation. Då blir min återkoppling: Bra att du säger det eftersom det är en risk som kan vara intressant. Men var noga med att förklara om du i så fall har avslutat engagemanget och förändrats sedan dess.

Om man har jobbat med att hålla i säkerhetssamtal – är det okej att sprida vidare information om hur de går till och vilka frågor som ställs?
– Det gör vi inte eftersom frågorna i ett sådant samtal varierar beroende på vilken tjänst som ska tillsättas. Jag gör mina egna intervjuguider utifrån min egen erfarenhet. Jag har inte tagit med mig frågorna någonstans ifrån och använder inte någon annans material.

Enligt Amazing HR:s marknadsföring är coachningen utformad för att efterlikna de faktiska prövningsmomenten. Men hur mycket vet coacherna om hur prövningen går till och hur Rekryteringsmyndigheten gör sina bedömningar? Prövningen omgärdas trots allt av mycket sekretess. I den delen hänvisar coacherna till sina erfarenheter inom HR.
– Jag kan kompetensbaserad rekrytering utan och innan och det är den metod som många myndigheter jobbar efter. Sedan har jag utformat intervjun efter de egenskaper som Polismyndigheten skriver är viktiga för en polis, säger Rebecca Swärd.

Företaget har också använt sig av Aleksandra Karanovics c-uppsats som handlar om vilka personlighetsegenskaper som anses vara nödvändiga inom polisyrket. Den skrevs på den tiden då poliser höll rekryteringssamtal med sökande till utbildningen.
– Nu är det elva år sedan jag skrev den, men då träffade jag poliser som jobbade med detta och frågade rakt ut hur samtalen gick till.

Blir det inte orättvist om vissa sökande får den här träningen medan andra får komma helt oförberedda till prövningen?
– Vi ser det här som klassisk intervjuträning, och det är ju något som till exempel fackförbund erbjuder sina medlemmar som söker jobb. Vi kan inte garantera att alla har samma förutsättningar i polisprövningen, utan ser det som att vi erbjuder en tjänst som kan vara till nytta för människor.

Polistidningen har bett Rekryteringsmyndigheten att kommentera den tjänst som Amazing HR erbjuder. I ett mejl skriver myndighetens chefspsykolog John Hermiz bland annat följande:
”Rekryteringsmyndigheten rekommenderar att man förbereder sig fysiskt inför prövningen, men när det gäller psykologsamtalet är det viktigaste att man svarar ärligt och uppriktigt på frågorna. Våra psykologer är mycket erfarna och kan oftast se om svaren är intränade eller tillrättalagda.”

The post Coachar sökande inför psykologintervjun appeared first on Polistidningen.